Love 8 månader
Nyåret firades in i Vemdalen med morfar och hans familj, Love åkte pulka för första gången och var väl inte så värst intresserad av det. Det var betydligt roligare att busa med storasyster i värmestugan. Storasyster däremot blev riktigt förtjust i pulkabacken och åkte med stådan fart att husse-pappan och matte-mamman fick investera i en hjälm. Det var massor av nyårsfirare på plats och Matte-mamman förstod helt plötsligt varför de byggde ut parkeringen nedanför Sörliften i Skalet för nu var det bilar på exakt hela parkeringen även det kanske inte var så lämpligt att stå, morfar med familj som hängde en del i skidbackarna hade aldrig sett sådana liftköer och köerna inne på ica ska vi inte ens prata om, men det var härligt att fira in det nya året med stugmys även om den mesta snön regnade bort på nyårsafton.
Väl hemma igen körde Love en utvecklingsspurt genom att den 2 januari kläcka fram en framtand och den 3 januari krypa inte bara bakåt utan även frammåt. Efter det har även en andra framtand kommit upp och snart, snart har vi en liten krabat som reser sig upp själv, men än så länge hållar han sig på marknivå och allra helst så vill han laborera med kattskålarna, häller han inte vattnet på golvet så vill han dricka det, häller han inte ut maten så vill han äta den. Men matte-mamman tar gärna kladdet med skålarna eftersom det är så praktiskt och gulligt att ha en liten grabb som kommer när man ropar och som ibland kommer självmant för att få sig lite kärlek:)
De senaste dagarna har vi insett att Love helst vill äta sådant som han kan peta i sig själv, majsbitar, clementin, smörgåskex osv. Han tvärstänger munnen allt som oftast när vi försöker mata honom men petar glatt i sig grejer själv, pincettgreppet börjar formas om än lite klumpigt.
Vi har gått från storlek 74 i kläder till storlek 80, en storlek som matte-mamman helt missat att köpa på bytesmarknader så i stort sett hela Loves garderob är ny. Tur grabben har en kusin som precis växt ur sina kläder i storlek 80 så vi kan låna till oss en del.
För utom att börja krypa och skaffa tänder har lillprins bus börjat skaka på huvudet, det ser precis ut som om han svarar nej på någon fråga. Numera skriker han mamma efter matte-mamman när hon lämnar rummet inte alltid men när livet är lite eländigt så som det kan vara när man ska få tänder. För visst märker vi att Love är gnälligare än vanligt när tänderna är på ingång, nu i dagarna två har han dessutom varit extremt trött, men 18 tänder till ska ut så det är bara att leva med gnälligheten ett tag till. Lillprinsen var i går så pass trött att vi fick ställa in oss på att inte gå på något babysim idag vilket annars är Loves höjdpunkt på veckan men tur var det att vi ställde in för lillebror sov ovanligt länge och dagen har fortsatt i gårdagens extremtrötta spår.
Liggdelen till syskonvagen växtes ur under julledigheten så nu får prinsekorven åka bredvid storasyster när vi drar iväg med syskonvagnen. den vanliga liggdelen passar fortfarande men är i trängsta laget, matte-mamman tycker dock att liggdelen är så mycket mysigare att bädda i så den får hänga med tills det börjar bli varmare ute om ingen växtspurt sätter stopp för det förstås.
Nu när Love tar sig dit vi vill har vi ett sjå med att hålla honom borta från alla sladdar, Lykke var intre alls lika intresserad av sladdar så vi har lite dålig rutin på att hålla undan sladdarna, han tar dem och gnager på dem så det är inte alls bra, särskilt inte eftersom de små tänderna är riktigt vassa och mycket bra på att bitas vilket matte-mamman får känna av på nätterna, så länge alla tänder är nere är det väl ensak men fortsätter skrutten bita såhär när tänderna uppe kommer är det slut på nattamaten!
Bandet mellan Findus och Love växer sig bara starkare, Findus har ett oändligt tålamod med skrutten och låter honom till och med ligga på honom som om han vore en kudde. Förra veckan sade faktiskt Findus ifrån en gång, han gnällde till och reste sig och gick, men ihan är inte långsur över hur han blir behandlad av lillprins bus utan låter honom gång på gång komma nära, dra i pälsen, bita i svansen och rycka i öronen. Matte-mamman och husse-ppan jobbar hårt på begreppet klappa fint och förr eller senare sjunker det säkert in, tills dess är det skönt att veta att Findus är världens snällaste katt:)
Kommentarer
Trackback
