Love 9 månder
Love 9 månader eller Välkommen till Vabruari....viljan att äta själv och den extra tröttheten Love drogs med när han blev 8 månader visade sig vara förtecken till familjen Hamrins sjukaste månad någonsin. Love blev riktigt förkyld, 40 grader i feber och en hosta som vi fick gå till doktorn för att råda bot på. Lillprinsen var förkyld i två veckor varav den ena veckan samtidigt som sin syster som i sin tur var sjuk i två veckor varav den senare veckan samtidigt som matte-mamman hade magsjuka. Efter det var vi alla friska i 6 dagar innan Love blev förkyld igen, en kort sväng denna gång. Loves förkylning gick över till husse-pappan som hade en riktigt dålig dag men inte är helt hundra än och nu är det matte-mamman som är riktigt dunderförkyld, så pass att husse-pappan får vabba för jag kan knappt stå på benen. Måtte sjukorna ta slut snart för på söndag (idag torsdag) åker vi till fjälls. Fjällsemestern i fjol var en katastrof för matte-mamman som hade sin värsta bihåleinflammation hittils och var sängliggandes största delen av den veckan. Åhh, nu kom husse-pappan och avbröt skrivandet för att meddela att hans halsonda är tillbaka GAAHHH!
Men mellan sjukorna har det hänt andra grejer, mitt i matte-mammans magsjuka reste sig godingen upp själv för allra första gången naturligtvis missade jag hela grejen, men när man väl kommit upp en gång så vill man ju stanna uppe så jag fick se färdigheterna redan samma kväll. Lykke reste sig strax efter 7 månadersdagen och Love vid ca 8,5 månad och vilken skillnad 1,5 månad gör för balansen, Lykke drattade på ändan och slog bakuvudet så pass att vi tvingade på henne hjälm Love den coolingen han balanserar så bra att han sätter sig på rumpan då balansen saknas. Så fort han fattade galoppen började han också sakta sakta ta sig runt efter möblerna. Men får matte-mamman gissa så kommer han ligga en bra bit efter storasyster när det gäller att gå. Jag tippar att Love går runt ett års dagen, Lykke i sin tur satte fart vid 10,5 månader.
Trots att han numera kan ta sig upp dit han vill så känns grabben lugnare än sin syster, det har han i och för sig alltid varit men jag går lixom och väntar på stadiet där varenda låda öppnas och innhållet kastas ut i en rasande takt, nog händer det att Lover röjer fram grejer men han verkar kunna sitta ned och leka med ditten och datten istället för att gå från sak till sak. Härom veckan hittade han hammaren och "spikbrädan" och satt en lång stund och bankade. Bästa saken att riva ut är Lykkes mamma mu pusssel av för mig obegriplig anledning. Skrutten är dock lika förtjust i att stoppa grejer i munnen som sin syster och det är lite av en utmaning att se till så att storasysters smågrejer inte kommer i hans väg.
De sex dagarna vi alla var friska var rätt dagar att vara friska, vi var nämligen bjudna på dop i Täby och skulle i samma veva fira gammelmorfars 80 års dag samt om vi var friska få chansen att träffa lilla Oscar som inte ens var en månad gammal. Så vi åkte till Stockholm flyttade in hos vännerna i Täby, var på tremänningens dop i Täby kryka som var mindre än vi trodde men väldigt mysig. Vi tittade in i husse-pappans kusins nybyggda hus och även om vi tyckte det var fantastiskt fint var vi nog båda lika nöjda att det inte var vårt, för vi trivs mycket bra i vårt hus som både är litet och slitet i jämförelse, men som också har en härlig känsla av att vara någons hem. Efter dopet med efterföljande lunch, tog vi barnen i varsin vagn och drog in till city för 80 års firande, restaurangbesök med Fransson delen av släkten. Det var mycket trevligt även om storasyster hade lite myror i benen eftersom vi alla skulle äta trerätters middag, tur då att fastrarnas karlar (och fastrarna med för den delen) gärna avlastar och tar en av skruttarna en stund.
Eftersom vi alla var friska fick vi också hälsa på prins Oscar, vi tog med oss semlor, är man i Stockholmskrokarna runt semmeldagen så finns de godaste semlorna på Figges i Sollentuna så vi styrde bilen på några mils omväg för att få avnjuta dessa. Oscar visade sig ha knölig mage precis som Lykke hade som liten, så det var skumpa runt, vagga hit och vagga dit som gällde. Matte-mamman fick äran att vagga honom i vagnen och passade på att njuta av det fina vårvädret som låg över Stockholm hela helgen.
Resan ned och hem gick fantastiskt bra båda skruttarna är tacksamma att åka bil med, även om jag ser tendenser till att Love inte är lika fantastisk bilåkare som sin syster, han är nämligen mer lättväckt och kräver mer mat.
Vi har turen att ha anpassningsbara barn, de har alltid fått följa med oss än hit än dit och nästan alltid går det riktigt bra. Storasyster fick ta med sig surfplattan, några clementiner och en påse godis till morfars jobb en av veckorna då hon var förkyld men då Love var tillräckligt pigg för att gå på babysim. Lykke hade snällt suttit på kontoret med sina grejor och var lite bedrövad över att behöva åka därifrån. Ska vi någon stans går Loves sömn att styra, han kan sova två kortare svängar en på fm och en på eftermiddagen eller en lång sväng mer mitt över dagen det är bara att anpassa efter vad som ska ske den dagen, smidigt tycker matte-mamman som roddar veckor med babysin, dagishämtningar, besök på öppna förskolan, skidutflykter och små resor. Men vet ni vad det allra bästa är? Jo, att Love fortfarande är en riktig goskille som gärna sover en sväng i mammas famn:)
