Hemma hos Pettson och Findus

Titta!
Eller papaaa, papaa är vad vi hör mest här hemma. Titta sägs gärna tillsammans med en pekning så som på bilden ovan. Det babblas även en massa obegripliga haranger och ordet vovve används inte bara till hundar utan även till katterna, som dock ibland kallas kisse. Vovve funkar också på Willson och andra mörka människar har vi märkt. Logiken är inte självklar:)

 

Tre dagar innan Lykkes 13 månaders dag var det dags för vaccinationer och ettårskontroll på BVC. Vi fick höra att Lykke var dagens gladaste ettåring, vilket inte kom som någon överraskning, gumman är ju en riktig solstråle. Hjärtat väger numera 9700 gram och är 74 centimeter lång. Hon har fått sin första kindtand och har numera nio vackra, vita gaddar.

 

Klättring är en favorit just nu, det klättras från stoffan upp i fönstret eller upp i bokhyllan, det klättras över fotpallar och upp i sofffan, sängen, en stol eller en fåtölj. Vi ser vissa tendenser till att gumman kan sitta stilla det händer faktiskt att hon sätter sig och bläddrar i en bok, inte tillräckligt länge för att vi ska kunna läsa några sidor men så pass att vi kan bläddra med henne ibland. Som vanligt är Lykke riktigt förtjust i katterna numera kan hon klappa dem fint och om de ligger still länge kommer hon fram för att krama dem, inte bara katterna får kramar utan även människor och gosedjur. Lilla hjärtat börjar arta sig till en riktig liten mysgumma:)

 

Lykke har börjat bli medveten om vad vi äter särskillt när det inte ligger samma sak på hennes tallrik, för att hålla hjärtat nöjd vid måltiderna är det numera bäst att ge henne en bit bröd eller ett kex för att distrahera medan man matar. Aptiten är fortfarande bra och hittills har det inte vägrats att äta något.

 

Första utlandssemestern gick till Estoril utanför Lissabon, hela resan gick bra men att sita fastspänd på flyget var ingen höjdare för Lykkeskatten, på ditvägen hade vi problem med turbulens, inte så att det känndes men skylten för att säkerhetsbältet ska vara på, var tänd. Det gnälldes och ålades en hel del i matte-mammans knä kan vi ju säga utan att överdriva. Hemresan gick lätatre, när inga säkerhetsbältens skyltar lös så kunde hjärtat hoppa från famn till famn på planet och dessuton gå några steg i gången. Barnvagnen beslutade sig dock för att stanna ett extra dygn i Lissabon men som med allt annat här i världen så löste det sig tillslut.