Likheter
Lykke och matte-mamman går på veckorna och träffar andra mammor och bebisar på babysång och babycafé, där tycker matte-mamman oftast att det är lätt att se vilket barn som hör ihop med vilken mamma, ja eller pappa (även om det är sällan vi stöter på någon pappa). Det är som pysselböckerna när man var liten dra ett streck mellan de som hör ihop. Alla rätt får jag också. Men när det kommer till Lykke och mig har jag haft så svårt att se likheterna.
Jag ser att hon kommer få det blonda hår hennes pappa hade som liten och jag ser att tånaglarna är i direkt nedstigande led från husse-pappan.
Jag kan se att hennes lilla mun kommer från hennes morfar (de frekventa pruttarna också, men det är en annan historia:)
Lykkes favortimin är densamma som Lykkes faster Caroline hade som liten och Lykkes mormor hävdar att vår lilla tjej är väldigt lik sin farmor.
Tittar man på bilder på matte-mamman och husse-pappan som små, finns likheterna mellan far och dottern men inte mellan mor och dotter.
Man brukar skylla på brevbäraren om barnet inte är likt pappan men vem skyller man på när barnet inte är likt sin mamma, sjukhuspersonalen?
Men så denna vecka har Lykke fått sig en släng av en förkylning och dras med en täppt näsa. För att underlätta andningen får lillgumman koksaltlösning i näsborrarna och i processen med att få dropparna i näsan har Lykke visat sin största likhet med mig. Humöret! För jäklarns så arg hon blir, hon blir så förbannad varje gång vi närmar oss näsan, att det krävs två personer för att få några droppar i den lilla näsan hon skriker som en vettvilling och slingrar sig som en ål och är så jäkla förbannad att tårarna rinner redan innan vi kommit i närheten med dropparna.
Visserligen är mitt humör ett starkt kännetecken för mig, men kanske inte (läs absolut inte) mitt bästa. Man kunde ju önska att hon fått mitt mörka hår eller mina blågröna ögon, men nej hon får humöret!
Tur att husse-pappan efter dryga 12 år är van att handskas med det humöret, värre blir det för matte-mamman som bara är van att det drabbar andra än mig själv.
När vi ändå talar om likheter så var det en Pettsonkopia på "halv åtta hos mig" igår, den katten såg precis ut som vår gokisse fast TV-versionen var tjockare och mycket elakare. En dåligt gjord kopia helt enkelt:)
