Hemma hos Pettson och Findus

Nu har matte-mamman och husse-pappan fullt upp, det är klart att vi den första december får flytta in huset vi köpt. Huruvida husets vind har hunnit mögelsanerats innan dess är dock inte lika klart. Den som lever får se. Med lite drygt en månad kvar till flytt, skulle man ju kunna tro att vår tid gick åt till att packa, men nej. Istället ägnar vi någon kväll per vecka till att ha visningar på vår lägenhet, förra tisdagen hade vi hittat en köpare, men det visade sig att denna kvinna inte fick några lån. Ikväll har vi fått ett bud igen, men det var alldeles för lågt. Husse-pappan gör ett hästjobb med att hålla lägenheten i presentabelt skick samtidigt som vår iller drar fram här hemma:)

 

Den senaste månaden har Lykke lärt sig att springa, att klättra på lådorna under tv:n och på så sätt slå av tv, video, dvd, wii och x-box, att säga lampa (mpa) och att pussas. Lykke har också blivit kär för första gången, i en servitör på en restaurang i Turkiet. Vi satt i Side på en restaurang som lågt högt med utsikt över deras motsvarighet till Colosseum, servitören fattade tycke för Lykke (precis som de flesta turkarna), han bar Lykke runt restaurangen så hon fick träffa alla gäster och efter det kunde Lykke inte slita blicken ifrån honom. Tyvärr hann vi inte återkomma till samma restaurang igen, matte-mamman hade velat se om hjärtat skulle vara lika trollbunden om hon träffat sin kärlek en andra gång.

 

Denna månad har även något som matte-mamman längtat efter inträffat, Lykke kan numera IBLAND sitta still och läsa en bok, favoritböckerna är de med flikar som lyfts upp och där något är dolt under, men även bondgårdsboken och ekkor'n satt i granen boken, kommer hjärtat med och vill att man ska läsa.

 

Familjen hade det bra i Turkiet, solen sken för det mesta även om vi hade riktigt ruggigt väder en dag. Maten var som vanligt i turkiet, god om än inte i klass med den grekiska:) Hotellet var helt ok, men vi hade uppskattat en hiss. Resan gick bra även om det blir långt då man åker från Arlanda. När Lykke hav fem på morgonen, efter att ha varit på resande fot sedan 10.30 förmiddagen innan, såg spjälsängen och förstod att den var till för henne, var det en trött men nöjd gumma som lade sig ned och med en min som sade äntligen framme, somnade hjärtat och familjen sov såpass att vi missade välkomstmötet på förmiddagen. Det var skönt att komma bort, att få lite lagom värme och att få rå om Lykke hela dagarna och inte bara en stund vid frukost och en stund på kvällen. 

 

Medan vi var borta berikades världen med två nya tjejer, Pettsons mamma och bror fick en lillmatte och Lykkes kompis Arvid blev storebror. Vips så var vår lilla tjej en rätt stor tjej.

Miljoners grattis till er som fått nya familjemedlemmar:)

 

Tur hjärtat har matte-mammans ögon annars vore det hemskt lätt att tro att fler än en brevbärare är inblandad i detta lilla mirakel. Olikheterna med matte-mamman är många medan likheterna just nu endast är två. Dels ögonen men även att både Lykke och matte-mamman är vad husse-pappan kallar tummlare. Vi ligger inte still när vi sover utan snurrar och vänder. Det är alltid lika roligt att kika in till Lykke på kvällen och se vilken position skatten intagit, ofta är ben och armar utsträckta genom spjälorna, kudden används i princip aldrig och det här med huvudända i sängen har Lykke absolut inte fattat. Matte-mamman har i alla fall huvudet åt samma håll även om ben och armar inte ligger still.