Saknaden av en skinka
Pettson och matte-mamman har en egen högtid, den kallas stora skinkfesten och firas främst i mellandagarna.
Matte-mammans all-time-favourite macka är en skiva gene tunnbröd med extrasaltat bregott, tunt skuren julskinka och sedan ett tunt, jämt lager slotts orginal senap.
Det går INTE att byta senapen mot någon annan sort och därför händer det att matte-mamman tar med sig egen senap till diverse julfiranden så att den ultimata mackan är säkrad. Brödet går att byta ut för att få variation, en helt vanlig knäckemacka kan vara en hit som omväxling.
I mellandagarna är storhetstiden, obegränsad tillgång till julskinka ger matte-mamman frukostar att minnas resten av året, allt som behövs förutom drömmackan är en kopp te (även här finns utrymme för variation olika tesorter går bra och även julmust kan vara ok som tillbehör).
Sedan vi skaffade Pettson har denna högtid bara blivit bättre, Pettson är nämligen galen i julskinka och det enda problemet matte-mamman har med skinkorgien är hur man skär så tunna skivor som möjligt. Men nu med en katt som delar mitt intresse för julskinka finns det helt plötsligt någon som kan äta upp skivorna som blir för tjocka, eller de bitarna som inte tilltalar matte-mamman på annat vis.
Nu har skinkan varit slut ett par dagar, och saknaden är stor hos matte-mamman, men värst är det för stackars Pettson han tror fortfarande att allt som prasslar när matte-mamman är i köket betyder julskinka. Söt är han, när han hör prassel från matte i köket springer han in, ställer sig på bakbenen och försöker klättra på kökslådorna för att nå upp på diskbänken och SKINKAN. Tyvärr har matte-mamman inget att ge honom och det gör riktigt ont i mig att se den sorgsna blicken...50 veckor kvar till nästa stora skinkfest, tro om Lykke vill vara med i våra orgier då, i sådana fall är det bäst att införskaffa en större skinka...
