Pink Pettson
Ibland händer det man försökt undvika.
I torsdags då matte och husse var på väg hem från Armsjön, där katterna hälsat på tjusiga birman Morris och varit på grönbete, så satte vi oss i bilen efter middagen.
Katterna hade haft tillgång till lådan hela dagen, men endast Findus hade nyttjat faciliteterna.
Vägen från Armsjön och hem till oss är endast E4, ungefär halvvägs blir Findus mer eller mindre tokig och försöker gräva sig ur buren, matte anar oråd och vi stannar efter vägen.
Matte släpper ut Findus kopplad men ändå känndes de som han var mitt i trafiken, sedan väntar vi på att han ska pinka men inget händer, matte som känner sin stora kisse rätt bra vid det här laget anar större oråd och tittar in i buren. Där ligger Pettson nöjt i en pink pöl.
Vi tar ur liggdynan, ställer buren på en plastpåse, packar in en pink luktande Pettson i buren igen. Därefter placerar vi en 6 kilos, stadig, gos Findus i knät resten av färden.
Summan av kardemumman är, se till att katterna pinkar innan de placeras i bilen, och ska man ha en 6 kilos katt i knät bör man inte var rädd om sina kläder. Snacka om att en katt kan åma sig hit och dit och skrika när det nya sättet att färdas inte passar.
Väl hemma i Timrå stötte vi på mattes kompis Anna på Köpmangatan, vi tror att hon undrade varför storen satt i mattes knä, hon såg nämligen lite förvånad ut. Tur var att tvättstugan var ledig så att buren kunde tvättas pch pink Pettson blev duschad för andra gången denna dag.
