På fel sida om Vättern
Just nu är mattes pappa och svärfar på väg ned till matte för att flytta hem mig och delar av möblemanget. De åkte tidigt i morse och var väntade här nere i Småland för ett tag sedan, men så ringer mattes pappa och berättar att de kört en liten omväg, de har hamnat på fel sida om Vättern!
En sak kan man vara säker på, att det alltid tar mycket längre tid än beräknat att köra hit ned. Förra gången blev vi sinkade av soppatorsk händelsen utanför Uppsala och den långa omvägen förbi Oskarshamn.
När det gäller min svärfar, som måste vara en av de bästa (Tusen Tack för att du hjälper pappa och mig med flytten), så finns det inte mycket negativt att säga, men efter att ha åkt med honom till Uppsala från Västerås ett par gånger, så kan jag säg att hans lokalsinne inte är det bästa. Så min gissning är att det var han som satt bakom ratten. Fast det kan lika gärna har varit pappa, en gång gjorde han så hela vår familj och grannfamiljen gick vilse i en skog. Det var en upplevelse vill jag lova:)
Tur att de har varandra iallafall gubbarna, de tycks trivas i varandras sällskap, riktigt söta är de när de har gemensamma bekymmer att lösa. För ganska precis ett år sedan stod de båda herrarna lutade över något, tätt tätt, och talade med låga röster. Man kunde lätt tro att de delade en gemensam hemlighet de såg ut som bästisar med en mycket hemlig grej. Nu var det ingen stor hemlighet utan ett lås de båda ville pilla på för att försöka klura ut vad felet var. Jag tror det löste det till sist, så då borde de kunna hitta hit också.
Nu hör jag dem i trapphuset, så nu blir det mat.
En sak kan man vara säker på, att det alltid tar mycket längre tid än beräknat att köra hit ned. Förra gången blev vi sinkade av soppatorsk händelsen utanför Uppsala och den långa omvägen förbi Oskarshamn.
När det gäller min svärfar, som måste vara en av de bästa (Tusen Tack för att du hjälper pappa och mig med flytten), så finns det inte mycket negativt att säga, men efter att ha åkt med honom till Uppsala från Västerås ett par gånger, så kan jag säg att hans lokalsinne inte är det bästa. Så min gissning är att det var han som satt bakom ratten. Fast det kan lika gärna har varit pappa, en gång gjorde han så hela vår familj och grannfamiljen gick vilse i en skog. Det var en upplevelse vill jag lova:)
Tur att de har varandra iallafall gubbarna, de tycks trivas i varandras sällskap, riktigt söta är de när de har gemensamma bekymmer att lösa. För ganska precis ett år sedan stod de båda herrarna lutade över något, tätt tätt, och talade med låga röster. Man kunde lätt tro att de delade en gemensam hemlighet de såg ut som bästisar med en mycket hemlig grej. Nu var det ingen stor hemlighet utan ett lås de båda ville pilla på för att försöka klura ut vad felet var. Jag tror det löste det till sist, så då borde de kunna hitta hit också.
Nu hör jag dem i trapphuset, så nu blir det mat.
Kommentarer
Trackback
