Äpplet faller inte långt från päronträdet
Matte och husse (och för den delen även Findus) känner Pettsons mamma Doris rätt väl och det är roligt att se hur lik sin mamma Pettson är.
För några veckor sedan halv skällde husse på Pettson. Husse försökte med ord hindra Pettson som var på väg att riva ned något från fönstret, men inte lyssnade Pettson inte, så huse fick rycka in och flytta saker. Sedan säger husse "Du är likadan som din mamma, ignorant!".
Förutom egenskapen att bara höra det han vill höra, så är Pettson dessutom lika klumpig som mamma Doris. När Doris och Findus busade järnet, så var det Doran som rev ned saker. Och när det rivs ned något här hemma kan man räkna med att det är Pettson som är orsaken.
Snabb är Petson också, precis som mor sin. Findus hade aldrig en chans i kapplöpning mot Doris, han fick köra med metoden att kasta sig på rygg och köra klorna i magen på Doran när han ville få övertaget i jakten. Men om mor och son möttes i ett race blir det nog en jämn kamp. Ocn när Pettson och Findus jagar varandra så får storen övertaget genom list och tyngd INTE snabbhet.
Den roligaste likheten mellan mor och son har visat sig först under de senaste dagarna. Nämligen att när man säger NEJ till Pettson, och han vet att han inte får men ändå väldigt gärna vill, så börjar han gny, precis som sin mamma.
Riktigt mysigt är det att känna igen kattrackarns egenskaper. Man blir väldigt nyfiken på vem Findus mamma är. Hon måste nämligen vara väldigt go, för matte och tramptass har just avslutat ännu en gosstund i soffan. Åh vad det är skönt att vara tillbaka där man hör hemma.
Ååååh, är det sant att en av ungarna har ärvt gnyendet. Jag blir alldeles varm i hjärtat :) Det är ju klart det roligaste med Doris! Sigge har alldrig gnytt än så länge.
