Hemma hos Pettson och Findus

Tre tänder rikare och med nya moves, här är Lykkeskatten 8 månader gammal!



Åttamånadersdagen spenderades i Vemdalsskalet närmare bestämt på tur till Jaktstugan, väl på plats var gumman på strålande humör och hoppade upp och ned i stolen medan hon åt sin favoritmat=gröt (pulvervarianten) till lunch.
Veckan i fjällen har varit härlig för alla, Lykke har sovit gott i pulkan bakom morfar, på fårskinnet nedanför slalombacken, i bärstolen på mammas eller pappas rygg och däremellan åkt lite bandlift upp och pulka ned för backen, ätit massa mat och majskrokar och fått upp alla ut sängen senast klockan 7 varje dag.

Tre tänder stoltserar nu i Lykkes mun, de två mittentänderna nere och andra tanden från mitten på vänster sida uppe. Tandsprickningen har gått bra, gumman vaknar oftare på nätterna när en tand är på G men den feber matte-mamman trodde Lykke fått i samband med tand två visade sig vara tredagars feber. Tredagarsfebern bröt ut på måndagkväll och på torsdagen byttes febern ut mot en massa prickar. Lykke var riktigt tagen av febern och var hängig och inte alls intresserad av att leka på golvet, vilket i normalfallet är det Lykke gillar bäst. Ena feberdagen satt Lykke i matstolen och lekte med sina badleksaker, ingen aptit och helt slut, andra dagen med mycket feber, var det bara sitta hos mamma som gällde. Vi tittade på hem till gården och Lykke somnade i soffan flera gånger, så det var bara att lägga henne i sängen.

Denna månad har Lykke successivt bytt ut ålandet mot krypande, först mycket trevande och sedan var krypande det normala om det inte var bråttom då var det snababre att åla, men nu ser vi aldrig henne åla längre nu kryper hon vartän hon vill. Fort går det och man märker att hon är nöjd att kunna ta sig dit hon vill snabbt. Går matte-mamman ut ur rummet så dröjer det inte länge förens det kommer en liten sötnos krypandes efter mig. Att Lykke tar sig så snabbt från ett ställe till ett annat har inneburit att det kommer betydligt fler "NEJ" ur matte-mammans mun och jo, lillskatten har fattat. När matte-mamman säger nej, blir hjärtat helt förtvivlat och gråter men slutar med det som matte-mamman inte vill tillåta. Lykke är lite lik Pettson i det avseendet båda slutar när det får ett riktat nej mot sig, men inte helt utan protester, Pettson ska ju gnälla lite innan han ger sig. 

Det är inte bara när Lykke reser sig matte-mamman måste säga ifrån, utan även när gumman reser sig upp mot något olämpligt. Ungerfär en vecka efter att Lykke rest sig första gången så tyckte matte-mamman och husse-pappan att det såg så hemskt vingligt ut att det blev till att köpa en mjuk hjälm till Lykke. Storlekeken på den hjälmen visade sig dock vara mer i matte-mammans storlek och lilla hjärtat ser ut som Toad i den. Men när vi inte har henne under konstant uppsikt är den bra. Men som med allt annat som Lykke tränar på så blir hon bättre och bättre. Nu har hon lärt sig att resa sig upp mot något och att sätta sig försiktigt ned igen. Hon kan resa sig upp vid leksakskistan och plocka ur de leksaker hon vill ha, hon reser sig i spjälsängen när hon tycker att vi dröjer för länge med att hämta henne efter att hon vaknat och i fjällen var det väldigt spännande att resa sig mot kaminen. Det var vid samma kamin innebörden av nej plötsligt gick in:)

I fjällen var det inte bara, en tand och en förståelse för "NEJ" som hände, nä Lykke lärde sig även att vinka, det kommer inte lätt och ibland när det vinkas håller hon i något så det ser inte helt rätt ut. Men hon kan vinka:)

Matte-mamman som fyllde år i fjällen önskade sig att gumman skulle prova på ljuden mamama lagom till födelsedagen men tji fick jag. Lykke gör mer ljud än på länge, det verkar som om hon har fått lite tid över till att göra ljud nu när hon kan krypa, men hon låter inte mycket så det kommer dröja länge innan hon pratar, hon är alldeles för upptagen med att röra sig och röja runt.

Lykke sitter ofta med ett ben fram och ett ben bak så att hon snabbt kan ta sig till krypande position och upp igen, ska hon sitta en längre stund drar hon fram benet som pekar bakåt. Hon sitter numera så stadigt att hon kan få bada själv i badkaret och det är mycket uppskattat att få badkaret fyllt med vatten och badleksakerna.

Lykke har blivit bättre på att dricka inte ur nappflaska, men en pipmugg fungerar ganska bra. Hon äter fortfarande allt vi provar ge henne med god aprit, de senaste veckorna har stumpan visat en vilja att vilja äta själv, så nu är majskrokar och smörgåsrån ett vanligt inslag vid middagarna. När Lykke blir riktigt hungrig skriker hon som sjutton och husse-pappan har börjat kalla henne för "hungran 2" ( "Hungran" kallades matte-mamman av sin farbror när hon var liten). Men sedan majskrokarna och smörgåsrånen gjorde entré kan man uppehålla hjärtat medan maten hennes värms. Förutom den tidigare nämnda gröten är nog Lykkes favorit päronmos. Smask, smask säger det och så är allt slut, och medan hon äter låter hon mhhhhh, mhhhhhh, vilket betyder mera, mera.